Äntligen nya LOU-regler?
Publicerad: 2014-03-03
Den extremt lågt satta gränsen för direktupphandling enligt LOU har länge varit ett gissel. Gränsen, för närvarande 270 000 kr, är bara hälften av vad som gäller i våra nordiska grannländer. Det låga gränsvärdet har också bland offentliga upphandlare skapat en närmast hysterisk rädsla för att direktupphandla. Omotiverat rigida tolkningar av direktupphandlingsreglerna har också medfört att utrymmet för direktupphandlingar krympt till ett minimum.
Utvecklingen har varit direkt skadlig för den offentliga upphandlingen som har byråkratiserats i onödan. Alltför mycket kraft har lagts på att krångla till tillämpningen av småupphandlingar – en kraft som rätteligen istället borde läggas på att göra de större, mer komplexa upphandlingarna, bättre.
Värst av allt är att den låga gränsen för direktupphandling har skapat jordmån för de ramavtal som lagt allt större del av den offentliga upphandlingen under sig. Merparten av all offentlig upphandling av arkitekttjänster ligger idag under ramavtal, en utveckling som ingen hade förväntat sig och som har medfört att arkitekttjänster alltmer har kommit att upphandlas till lägsta pris. För arkitekt- och konsultbranschen har ramavtalen varit förödande. I avvägningen mellan pris och kvalitet har alltid pris segrat. Dessutom har branschen tvingats in i en prisdumpningskarusell med långsiktigt oerhört skadliga effekter.
Nu finns dock förutsättningar för ett trendbrott. Regeringen har i en lagrådsremiss föreslagit kraftigt höjda gränser för direktupphandling. Det är inte en fast beloppsgräns som föreslås, utan en rörlig sådan uttryckt som 28 % av det tröskelvärde som gäller för kommuner och landsting vid upphandling enligt LOU. Konkret betyder det att den nya gränsen för direktupphandling sätts till 505 800 kr, det vill säga i det närmaste en fördubbling av det nuvarande beloppet.
Bakgrunden till förslaget är ett förslag från den senaste Upphandlingsutredningen, som i slutet av 2011 överlämnade ett delbetänkande med namnet På jakt efter den goda affären. Utredningen, ledd av Anders Wijkman, pläderade ihärdigt för en kraftigt höjd beloppsgräns för direktupphandling och fick stöd av en rad tunga remissinstanser.
Nu är det inte första gången som offentliga utredningar föreslagit höjda beloppsgränser för direktupphandling. Vid ett par tillfällen har förslag stoppats, till och med ända in i riksdagsbehandlingen, av bland andra Svenskt Näringsliv och Almega som fortsätter att vara de starkaste motståndarna till mer rimliga upphandlingsreglar. Svenska Teknik & Designföretagen som ingår i Almega och bransch- och arbetsgivarmässigt företräder arkitektföretagen, har enligt min uppfattning gått fullständigt vilse i LOU-frågorna och agerar nu direkt i strid med medlemsföretagens intresse av att få praktiskt hanterbara LOU-regler.
Frågetecknet i rubriken har sin förklaring i att man inte riktigt kan veta vilka uttryck som motståndet mot lagförslaget kan ta sig. Den här gången tror jag dock att förnuftet segrar och att de nya reglerna träder i kraft som planerat den 1 juli 2014.
Lagförslaget innebär att de upphandlande myndigheterna ska besluta om riktlinjer för direktupphandling. Det kommer att innebära att varje myndighet kommer att lägga fast principer för hur direktupphandling får användas, hur konkurrensen ska beaktas, hur genomförda upphandlingar ska dokumenteras och vem eller vilka som får direktupphandla. Lagförslaget föreskriver en dokumentationsplikt där skälen för beslutet att direktupphandla ska anges.
Några sådana regler föreskrivs inte om värdet av det som ska upphandlas understiger 100 000 kr. Det innebär nog inte att upphandlingar av tjänster som har ett värde understigande 100 000 kr blir helt formlösa. Grundprinciperna för den offentliga upphandlingen ska alltid gälla och man kan räkna med att upphandlande myndigheter ändå kommer att fastställa vad som ska gälla även vid upphandling vid väldigt små belopp.
Trots detta kommer ändå, om nu lagförslaget verkligen passerar riksdagsbehandlingen utan krångel, utrymmet för direktupphandling bli mycket större.
Det är bra för arkitekt- och konsultföretag och i den bästa av världar kommer det på sikt att innebära att branschen inte kommer att drunkna i ramavtal där tjänster upphandlas genom verklighetsfrämmande prissättning.
