Övertaktiskt bakslag

Publicerad: 2013-12-16

När det kommunala bostadsbolaget Värmdöbostäder AB nyligen upphandlade arkitekttjänster för ett treårigt ramavtal slutade det med att nästan var tredje anbudslämnare exkluderades på grund av onormalt lågt timpris. Det blev ett rejält bakslag för de sju arkitektföretag som ägnade sig åt övertaktisk prissättning.

Vi tar det från början. Bostadsbolagets upphandling avsåg ett treårigt ramavtal för kommande bostadsproduktion. Utgångspunkten var ett angivet behov av att bygga 500 nya bostäder de kommande fem åren.

Upphandlingen skedde till lägsta pris. Timpriser, inkluderande samtliga kostnader som resor och kopiering mm, skulle anges för tre olika tjänster enligt följande procentuella fördelning för ett normaluppdrag:

De fyra arkitektföretag som hade högst rang (=lägst pris) skulle upphandlas.

Denna lägsta pris-upphandling utan något som helst synligt hänsynstagande till kvalitetsaspekter, lockade 25 arkitektföretag från de största till de minsta att lämna anbud. Förfrågningsunderlaget erbjöd en tröttsam och deprimerande läsning då det överhuvudtaget inte andades hänsyn till kvalitet. Ändå, 25 anbudsgivare.

Sju av 25 anbudsgivare uteslöts från anbudsutvärderingen då deras ”timpris för konsultkategori övriga administrativa tjänster var onormalt lågt”. Så vad hade man gjort? Jo, det som tyvärr alltför ofta sker: Man försökte vara övertaktisk och satte priset för övrig administrativ tjänst till 1 kr/timme.

Det straffade sig den här gången. Det blev inte en fördel att vara övertaktisk. Kan man då klandra de som gav sig in i ett övertaktiskt priskalkylerande? Både ja och nej. Nej därför att en dyster lägsta prisupphandling av detta slag lockar fram de sämsta sidorna hos anbudsgivarna. Man utgår ifrån att hela upphandlingen leder till prisdumpning, vilket också blev fallet. De fyra som upphandlades hade vägda timpriser som låg i intervallet 540-578 kr/timme, en både skamlig och oförsvarlig prisnivå.

Ja, av en väldig massa andra skäl. Det går (1) att avstå från deltagande när man är helt klar över att upphandlingen kommer att resultera i uppenbar prisdumpning. Själv tycker jag att det är förskräckligt att 25 arkitektföretag tar beslutet att lägga omfattande anbudsresurser på en upphandling av detta slag.

Genom att (2) avstå från att vissa vad faktisk kostnad är för olika tjänster medverkar man till att skapa en falsk bild av vad tjänster innehåller för slags värde och vad de därmed kostar.

Man bidrar (3) också till att skapa en föreställning om att anbud får man hur orimliga upphandlingsvillkoren än är.

Nu saknade denna upphandling utvärderingskriterier som handlade om kvalitet, men även i upphandlingar som tar hänsyn såväl till kvalitet som till pris ser vi alltför ofta pristaktiska piruetter av samma slag som i den här upphandlingen.

Utgångspunkten är då oftast att man vet att upphandlare har svårt att skilja arkitektföretagen åt när det gäller kvalitet, erfarenhet och referenser. Det blir ändå priset, även om dess vikt tonats ned, som blir utslagsgivande. Alltså måste man trixa med prissättningen.

Men är verkligen rätt recept att börja trixa med prissättningen och alltmer fjärma den från faktiskt värde och kostnad för olika tjänster? Om slutsatsen är att man inte kan skilja ut sig från sina konkurrenter borde man då inte hellre satsa på att särskilja sig och visa på kompetenser och färdigheter som står fram före konkurrenterna? Alltför många börjar i dag i fel ände. Glöm ägget, börja med hönan.

God Jul och Gott Nytt År