Kan ni titta lite på det här?

Publicerad: 2015-05-12

Arkitektens uppdrag börjar många gånger med en lite löst formulerad fråga: ”Kan ni titta lite på det här?”. Det både kan och vill normalt arkitekten.

Då börjar en process där arkitekten analyserar det problem som den presumtive kunden kommit med. Förutsättningar studeras och olika möjliga lösningar vägs mot varandra. Det skissas på alternativ och en tidig gestaltning växer fram. Digitalt producerade bilder tas fram och ganska snabbt har något åskådliggjorts på ett förhållandevis konkret sätt.

Kanske har ett fast pris avtalats för att leverera ett första idématerial. Kanske har man bara kommit överens om att arkitekten ska ersättas för nedlagda timmar. Ofta saknas en dokumentation. En formell beställning har inte kommit från kunden och arkitekten har inte heller skickat en uppdragsbekräftelse. Arkitekten ser ju framför sig ett kommande komplett uppdrag och vill inte störa med att skicka en uppdragsbekräftelse när det ”bara” är fråga om en tidig förfrågan.

Situationen är bekant för alla. Kunden får en analys, en belysning av ett projekts förutsättningar och alternativa möjligheter presenterade för sig. Kundens bilder och föreställningar materialiseras. Inte nog med det. Arkitekten bidrar med nya idéer, perspektiv och lösningar genom att vända och vrida på kundens egen bild av sitt projekts möjligheter. Genom arkitektens insats ges det blivande projektet en värdemässig injektion. Projektet tar ett värdemässigt jättekliv.

Allt detta sker oftast innan det blir en affär. Det blir affär först när det hela förhoppningsvis i nästa skede övergår i ett mer traditionellt uppdrag med projektering och successiv problemlösning. Då blir det dags för startmöte, kontraktsdiskussioner, beställningar och uppdragsbekräftelser. Det hela formar sig till en affär.

Problemet är bara att kärnan i värdeskapandet då redan är levererad. Det skedde i ett inledande skede och var något som hamnade utanför den affärsreglering som kom till stånd när det hela blev ”ett riktigt uppdrag”.

Att en väsentlig del av arkitekternas värdeskapande tenderar att hamna i ett affärsmässigt ingenmansland är ett gammalt och välkänt problem. Det behöver dock inte vara ett stort framtida problem om arkitektföretagen bestämmer sig för att åtagande och affär ska gå hand i hand. Det är en utomordentligt dålig affärsmodell att först ge kundernas problem en lösning för att därefter koncentrera sig på att affärsmässigt lösa villkoren för ett efterföljande volymarbete.

Affären måste upp på bordet omedelbart, även vid en tidig och kanske lite oprecis förfrågan. Rätt svar på en sådan förfrågan är: ”Det gör vi gärna. Vi skickar en uppdragsbekräftelse” eller ”Det gör vi gärna och hur vill du ersätta oss?”.

Rådet måste bli att inte rygga affären utan att istället omedelbart stå upp för den. När man avstår från att omedelbart ta upp affärsdiskussionen befäster det bilden av att affären inte har så stor betydelse för arkitekten. Föga förvånande utnyttjar marknaden det.

Det finns också en annan omständighet som man har anledning att reflektera över i det här sammanhanget.

I ett projekts tidiga eller inledande skede räknar ofta kunden med att arkitekten har en överblick över helheten i projektet eftersom man utgår att det ligger i arkitekten profession att just ha den överblicken. Arkitekten får därmed en roll och ett underförstått ansvar som inte är beskrivet eller tydliggjort. Man utgår ifrån att arkitekten har helhetsperspektivet och tidigt löser grundläggande funktioner och samband innan övriga konsultfack kommer in i bilden. Att arkitekten antas bevaka och ansvara för helhetsperspektivet är inte något som beskrivs i affärsuppgörelsen mellan kunden och arkitekten. Det är bara något som förutsetts ske.

Arkitekten upphandlas oftast parallellt med de andra konsultfacken K, V, E med flera. Den del av arkitektens åtagande som upphandlas är därmed i första hand den projektering som arkitekten förväntas svara för. Ansvaret för tidig överblick och samordning är något som tenderar att bli anonymiserat. Arkitekten tar ansvaret men det är inte alltid vad som regleras i affären. Det som borde generera en mångdubbelt större prislapp blir i stället i praktiken något som arkitekten bjuder på, ett gratisarbete.

Varje arkitektföretag har ett ansvar för att ändra på detta.